Ledig dag

Imorgon har jag en ledig dag. Det innebär också att jag nu har legat i soffan och läst och läst och läst tills klockan är halvtvå och ögonen känns som sandpapper. Det är så här jag minns de riktigt bra böckerna, eller i alla fall de riktigt bra läsminnena. När man inte kan lägga en bok för man känner sig jagad av personerna i den och behöver få veta vad som händer. Man har inte lust att vara ifrån dem ens för matpauser och man tar med boken i väskan ifall man skulle få en liten stund över på en busshållsplats, en lunchpaus eller den där 20-minutersrasten på eftermiddagen. Det händer att jag har en bok i väskan även när jag är bortbjuden, en vana sen tonåren som jag inte riktigt skakat av mig.

Men jobbet brukar sätta en tidsgräns för läsandet nattetid, och det är nästan alltid bäst efter att alla andra gått och lagt sig och det bara är jag och boken. Så natten till fridag, som idag, är extra lyxig. Men nu är det dags för sängen.

Freedom & Necessity

Jag läste ut Freedom & Necessity av Steven Brust och Emma Bull igår kväll och jag bara måste säga att det är en så sjukt skickligt skriven roman att det svartnar för ögonen! Den är tätt skriven, med ett otroligt konsekvent språkbruk och en tempohållning som inte är av denna värld! Det är en brevroman, konsekvent hållet i brev och daboksanteckningar med ett par undantag för utdrag ur essäer eller klipp från tidningar. Det är främst fyra brevskrivare som man får följa och den utspelar sig under 1849. Det är en stormig tid i England, med arbetarrörelsen i sin vagga och med män som Engels och Marx i faggorna.

Jag vill inte säga för mycket om den, med risk för spoilers, men den har tagit mig flera veckors lästid att ta mig igenom och jag har väl aldrig tillbringat så mycket tid med en bok och ändå varit road av den tvärs igenom. Jag är glad att jag inte försöker skriva något som den här för den ger mig allvarliga mindervärdeskomplex.

Kan varmt rekommenderas.