Läslycka: Aliette de Boddard

Gott folk, jag måste kolla, ni har väl läst Aliette de Boddard? Vad är det jag hör, en eller annan som säger nej? Ok, såhär är det: de Boddard har skrivit helt fantastisk science fiction och nu har Subterranean Press (ett förlag med fin backlist och vackra publikationer) lagt upp en av hennes nya Xuya-berättelser, The Days of the War, as Red as Blood, as Dark as Bile. Åh lyckliga dag! Jag tänker ta mina störiga händer och ignorera mitt hopade pappersarbete och bara fara ut i rymden istället. De Boddard skriver helt underbara berättelser, fulla av referenser till mat, språk, kultur, tradition, konst och musik och det är dessa sakers samspel med tekniken som gör hennes science fiction till min favoritsort (de framfödda skeppen! poesin! stationernas sinnen! historiker som höga ämbetsmän!). Men även bland hennes andra science fiction-noveller så är de som hör till Xuya-universat mina absoluta favoriter. Jag älskar att det finns en värld som hon fortsätter att befolka och berika med nya öden och nya relationer. Xuya-universat är alternativhistoriskt och har Kina som en stark och ledande kraft (till skillnad från hur det blev i vår tidslinje där de stängde sina gränser) och det har hon sen dragit slutsatser av.  Här finns en längre beskrivning som ger en introduktion till vad Xuya-berättelserna har för grund. Och när ni väl har sett den så kommer ni att vilja gå hit: hela listan på hennes noveller, med Xuya utmärkta. Hennes kortroman On a Red Station Drifting är ur Xuya-serien också och är den enda av hennes längre verk som är science fiction. I övrigt har de Boddard skrivit aztek-fantasy som gör mitt arkeologhjärta glatt.

Om jag ska plussa för en av de andra så fick ju Heaven Under Earth hederslisteplats på 2013s Tiptree Award, som ett exempel på hennes vidd och djup.