Lang-dagen, om ni missa

Jag har ett erkännande: jag har aldrig läst Maria Lang. Ja, jag vet. Det är ett brott (höhö) i sig. Men det finns gott om andra som har gjort det och idag har de gått ihop om att göra en bloggdag späckad med Lang-inlägg. Hos Fiktiviteter hittar ni hela listan. Själv var jag tvungen att sluta läsa dem eftersom de lyckades fylla mig med nyfikenhet och samtidigt fylla sina inlägg med spoilers. Jag gillar inte spoilers. Särskilt inte på deckare, thrillers eller andra mysterier. Istället lägger jag Lang till min (alltför stora) att-läsa-hög. Och till er hög lägger jag de här inläggen.

(Tillägg: det här var ett inlägg som jag trodde jag postade igår, men den där appen till min platta och jag kommer inte överens, så den uppdaterade nu på söndagen istället. Lang-dagen var alltså igår, lördag.)

Bryskt uppvaknande

Häromdagen gjorde jag ett nytt spreadsheet över det projekt som i allmänhet kallas "bok tre". Jag har en löst definierad deadline, och även om den känns som långt borta så är den alldeles för nära för att vara bekväm. Jag räknade och räknade och kom fram till vad min arbetsbörda bör vara per dag för att det här ska gå ihop. Och sen fick jag ryckningar i ena  ögonlocket i ren panik. Slutet av sommaren är så förbannat mycket närmare än vad det känns som! Och jag har så himla många (roliga) uppdrag och åtaganden innan dess! Och jag ska vara en månad i USA innan dess! Och fira vår tioåriga bröllopsdag innan dess! Och Worldcon, Swecon, Wiscon och allt annat innan dess! Och ... ja, jag tror inte jag behöver lägga ut texten mer. Jag är glad att mitt lilla planeringsdokument uppmärksammade mig på hur kort tid det är mellan nu och då. Det verkar inte som om jag riktigt greppat att det redan är mitten av mars! Nå, min mor uppfostrade mig att ta hand om alla stora saker med logiska listor och ett metodiskt lugn: gör en plan, bocka av efter hand, bryt ner planen i mindre listor och bocka av dem och rationalisera bort det som går att undvara i sammanhanget. Så det gör jag nu- listor. Vad behöver jag ha i mitt liv för att känna mig som en människa (jag mår inte bra av att bara skriva, och jag mår inte bra av att bara jobba), vad måste jag göra utöver skrivandet och butiksjobbet, vad kan jag skala ner och ta bort, vad innebär skrivprojektet i sina beståndsdelar osv. Det har varit nyttigt. Och tråkigt. Jag vill gärna vara en supermänniska och hinna med alla mina vänner, alla roliga projekt, alla sociala medier, alla umgängestillfällen, alla kulturyttringar, ALLT! Men det går inte och ännu mindre nu.

Det här är eventuellt en av de svåraste sakerna med skrivandet för mig - utan en nära förestående deadline har jag svårt att få till motivationen att inte skjuta på lite av det tills imorgon, eller dan efter det. Slutdatum är ju så långt borta. Men med mitt spreadsheet of shame ser jag hur jag ligger till varje dag och vet ifall jag har möjlighet att ta ledigt en kväll eller inte.

Nå, nog pratat, tillbaka till ordkvarnen. Jag lämnar er med en hyllning till Malmö, en kärleksförklaring jag känner igen mig i väldigt.

Så många böcker

... Så lite tid! Någon gång i gymnasiet eller strax därefter gjorde jag ett överslag på hur många böcker jag läste på ett år och jämförde det med böckerna i mitt lokala bibliotek, sen la jag till nya böcker, drog ifrån sånt jag kunde leva utan att ha läst och ÄNDÅ FINNS DET FÖR LITE TID. Jag märker det väldigt tydligt i bokhandeln där jag står på uppackningen och lägger var tionde bok i en separat hög - till mig. Sen såg jag Socialistsimons länk för dagen: en uträkning om just detta. Känns både bättre och inte just nu.

Det blir inte lättare av att jag hela tiden hittar nya källor till boktips (som annars är mitt främsta sätt att sålla vilka böcker som får följa med mig hem. Bara idag har jag beställt en bok och tre seriealbum pga att jag lyssnar på podcasts medan jag packar upp. Från The Writer and the Critic plockade jag upp Bearded Women och från Galactic Suburbia blev det tre volymer av Supurbia. Dessutom har jag försökt lägga en ny e-boksapp till samlingen, men Barnes & Noble låter mig inte ladda ner en nook till grodan. Missnöjet över att det finns böcker jag inte kan få tag på, ens digitalt, är otroligt stort. Trots att jag aldrig kommer att hinna läsa alla.

Idag kom också fjärde avsnittet av Fantastisk Podd, nu med östkustgruppen. Hoppas att de inte pratar om andra böcker än sina egna för jag har inte utrymme till fler, varken i hyllan, plånboken eller på läslistan.

Skriva på tåg

Det är en allmänt erkänd sanning att en tågresa lämpar sig för skrivande.

Det är i alla fall planen. Idag ska jag tillbringa tio timmar på tåg och jag har förberett mig väl: - laptop med laddningssladd - hörlurar - anteckningsbok och färgade pennor - grordan (ipad mini) med tre nya böcker, två dokument för granskning och två egna böcker för omläsning och referensmaterial - uppdaterade podcasts - choklad och vatten - varma strumpor

Tror ni jag klarar mig?

Skräck på två meningar

Det här är bland det läskigare jag läst på ... jag vet inte när: skräckberättelser på bara två meningar. Bilderna är rätt creepy de också.

Som om inte omvärlden var skrämmande nog just nu ...

Dagen till ära

Idag publicerades intervjun ETC gjorde med mig om Tiptree Award. Samtidigt fick jag de goda nyheterna att Rupetta (vinnare av årets pris) ska komma i en pocketutgåva! Så de som inte lyckades lägga händerna på en av den begränsade inbundna upplagan men ändå vill ha en pappersbok har något att se fram emot. Jag har också lyssnat på avsnittet av Galactic Suburbia, en feministisk podcast från Australien om fantastik, där de pratar om (bland mycket annat) Tiptree-priset. Den podcasten är alltid värd att lyssna på, men varning utfärdas: läslusten blir bara större av att lyssna på dem och jag har köpt mer än en bok under tiden som jag hört dem prata om den.

Jag kan också glatt meddela att ingen har gratulerat mig idag, för allvarligt, vem säger "grattis till att du lever i en ojämställd värld där alla de andra 364 dagarna handlar om män"?

Insomnia

Igårnatt fick jag inte sova. Jag har ingen som helst anledning till att vara klarvaken klockan halv fyra, inte heller till den timmen innan dess då det gick tre minuter varje gång jag blinkade, men aldrig mer än så. Det gjorde också att hela dagen gick som i ett töcken. Och kvällen sen -  som sirap. Hoppas att det blir bättre omgående för långa perioder av det här kommer att driva mig långsamt galen.

Hjältar och monster

Har ni sett? Har ni sett! Hjältar och monster på himlavalvet har kommit tillbaka i tryck igen! Dessutom sålde jag Det blåser på månen, en annan favorit från barndomen, idag. Vad jag älskade de böckerna. Undrar om de håller för omläsning. Hoppas, hoppas.

Edit: kan ni fatta att jag alltid trott att den hette Hjältar och GUDAR? Alltid. Huh, minnet bedrar.

Att existera i någons huvud

Elizabeth Bear (ofta nämnd här, ety hon säger smarta saker) har pratat om den fiktiva person man kan bli när människor börjar läsa om och av en. John Scalzi har också funderat på ämnet (ytterligare en person som säger smarta saker).

Det är inte utan att man funderar själv, inte för att jag har något kändisskap att reflektera över utan för att även ens bekanta säger saker som "jag kunde inte sluta tänka mig att Udda var du". Det är lite förvånande för mig eftersom Udda verkligen inte är jag när jag skriver om henne. Hon känns som en helt egen person i huvudet, men någon som jag skulle kunna vara vän med för att vi tycker likadant om många saker (choklad är bara en av dem).

En annan sida av det här myntet är ju att folk gärna vill träffa karaktärerna i böckerna och författaren är den som står mellan läsare och ett fysiskt möte med bokpersonerna. Det i sig gör också att författaren får låna lite strålglans av sina alster. En fiktiv person jag mer än gärna skulle träffa är Madeleine Dare, huvudpersonen i Cornelia Reads romaner. Hon läser på sidan som en vän jag saknat, när jag öppnade senaste boken (Valley of Ashes) var det som att höra av någon som jag inte pratat med på länge men verkligen gillade och jag kunde inte med att lämna henne i sticket när jag var tvungen att sova så jag läste natten ut. Det lilla jag läst om Read låter som om det finns en viss spegling i Dare och det gör att jag läser ännu mindre om Read men ännu girigare om Dare. Det finns kanske en anledning till att hon är så tilltalande och känns så äkta.

Så, inte nog med att författarrollen antar sina egna drag och blir sin egen person, inte nog med att folk som läst ens böcker tror sig veta saker om en som person, dessutom ska det hanteras att tankefoster blir som riktiga människor för de som läser - det är rätt stora saker att relatera till.

Bok 2014 - januari och februari

Det här med att hålla reda på vad jag läst och när är ett annat av mina pågående projekt med blandad framgång. I år testar jag att ta en bild på boken och använder instagram till läsdagbok. Januari

Februari

Har ni läsdagböcker?

#Blogg100

Efter att upprepade gånger beklagat min frånvaro härifrån och med efterföljande löfte om bot och bättring, bara för att genast falla av vagnen, har jag nu gjort något oöverlagt - jag skrev upp mig på Blogg100-utmaningen. Att blogga en gång om dagen i 100 dagar. Det verkar vara rättframt nog: en länkad video eller några bilder räknas också som ett inlägg, så jag behöver inte dammsuga hörnen av hjärnan efter idéer eller tvinga fram ett längre inlägg, så det ska nog gå vägen. Men mer erfarna bloggare än jag är osäkra på hur de ska fylla alla dagarna, så jag säger det redan nu - ni får gärna ställa frågor som jag kan besvara i inlägg eller föreslå ett tema! En annan förvarning, den här bloggen fungerar också som informationskanal (för de mindre akuta nyheterna) till min familj, min mamma läser den - hej mamma! - och berättar sen för mormor vad jag har för mig, så det kommer att bli lite dubletter ifall ni följer mig på facebook, instagram eller twitter också. Det är flera gånger jag förutsatt att mamma vetat om vad jag pratat om däröver och glömt att det inte var här jag sagt det, så jag ska försöka skärpa mig med det också. Mina tre bröder är också delar av djungeltelegrafen så med det här hoppas jag på att göra deras insats lite lättare.

Det finns en lista över blogg100-twittrare någonstans och jag hoppas att det ska finnas en lista över de bloggare som är med som jag kan länka till senare. Folk verkar ha väldigt blandade anledningar till att vara med och det är stor spridning på bloggarnas inriktning eller ämnesområden, men jag kan inte säga att jag har en plan för det här - förutom att fullfölja det då.