Var tar tiden vägen?

Jag började ett inlägg i måndags där jag lovsjöng min helg och slutet av förra veckan. Sen letade jag efter bilder och ... ja, resten är historia. Hur som helst så hade jag en fin helg. Jag hade fint besök i torsdags och passade på att fylla mitt hem med skräck-, wierd- och fantasyförfattare som satt i den röda sammetssoffan och drack champagne till oanständigt sent. Det kändes så där återhållet dekadent som jag föreställt mig att författare måste ha det och flera gånger under kvällen kom jag på det också, vilken tur jag hade som fick ha det så. Särskilt när vi skålade för allt roligt som hänt i respektive skrivliv - nya kontrakt, fina recensioner, färdiga manus och så vidare.

Dagen efter tog jag med delar av sällskapet till Hollandia och pekade ut bordet som Udda och Nadja sitter vid när de är där, litteraturvandring light.

På lördagen gick vi på Sisters of Mercy-koserten i Lun och jag hade en lysande plats! De spelade alla låtar som var viktiga för mig på 90-talet. Äntligen har jag sett dem! (ja, ja, jag vet att det inte är samma sak som att ha sett dem när de var stora, men det var nog för mig ändå). Söndagen bjöd på pannkakor både till frukost och lunch och sen ett maraton av gamla Poirot-avsnitt.

Sen kom måndagen med en lysande recension av Lisa Sjöbloms Hitta barnen! i DN (på tal om saker att skåla för), tisdagen levererade Utopi nr3 där Karin Tidbeck har en nyskriven novell illustrerad av Lisa och Sara Bergmark Elfgren medverkar med en serie tillsammans med Kim W Andersson. Vi filmade lite snuttar för butikens julkalender och gick på Tintin-filmen. Och så var det plötsligt torsdag igen. Var tar tiden vägen? Visst, den är fylld av saker att göra, men någonstans borde jag ha hunnit posta ett pyttelitet inlägg om helgen, eller hur?

Nå, nu postar jag i alla fall, så att jag inte plötsligt inser att det är torsdag igen och ytterligare en vecka har gått.

En vecka, en helg, ett brev

Förra helgen firade jag min födelsedag med det sedvanliga coctailkalaset och min fasta övertygelse att mitt liv blir roligare om jag har en årligen återkommande anledning att bära klänning, hatt och dricka drinkar ur martiniglas i trevligt sällskap. Mycket riktigt, det var verkligen bättre för kvällen! Men sen kom dagen efter och förutom att jag mådde som jag förtjänade så hade jag dessutom fått en ytterst oförtjänt förkylning. Den i sin tur utvecklade sig till en riktig jävelhosta som jag fick träffa läkare för att få bukt med. Jag gillar inte att gå till läkare. Ja, jag vet, läkarskräck är så vansinnigt tramsigt de är bara människor de också osv, osv. Det hjälps inte. De föregående två veckorna hade varit fulla av läkarbesök, provtagningar och annat trams (orelaterad fysisk åkomma, jag mår efter omständigheterna väl och är friskförklarad) så jag tycker att det var fullt tillräckligt med petande, klämmande och deprimerande väntrum för resten av året. I vilket fall som var jag inte frisk nog att låta bli och resultatet var att jag blev sängliggande resten av veckan. När man inte kan läsa, skriva eller titta på tv i någon vettig utsträckning har man gott om tid att tänka på saker och därav kom det förra inlägget om hur lång tid det egentligen tar att skriva en bok.

Eftersom jag haft torra ögon, varit yr och ofokuserad och varit alldeles för sjuk för att göra något vettigt har jag försökt mig på att lyssna på böcker istället för att läsa dem. Svärmor hade lånat mig en bok på skiva, men jag klarade verkligen inte av den. Jag hade inte kunnat läsa den på papper så det blev inte bättre av att lyssna på den. Plotten, karaktärerna, dialogen, beskrivningarna - allt irriterade mig på olika sätt. Men sen fick jag Jonathan Strange & Mr Norrell av en vän och eftersom jag inte lyckats läsa ut den i pappersformat tidigare så tänkte jag ge den en ny chans nu när jag ändå var halvt medvetslös och inte orkade värja mig.

Det har gått över förväntan! När jag bodde i Uppsala och gick på universitetet där hade jag en vän som med jämna mellanrum läste för mig på kvällarna. Han stannade gärna uppe hela nätterna och jag var morgonpigg och som avslutning läste han Lovecraft för mig tills jag somnade. Det var förstås rätt vansinnigt att lyssna på galningars berättelse om hur de förlorade förståndet medan onämnbara ohyggligheter bankade på dörren, men det var texter som gjorda för att återberättas av en person. De var ofta skrivna som dagbok eller som ett försök att beskriva en händelse och därför perfekta för högläsning. Om man då bortser från de knepiga ordvalen. Hursomhelst, JS&MN känns likadan, det är mycket tillbakablickar och utvikningar och det känns utmärkt som högläsning. Fast visst somnade jag upprepade gånger och visst var det lite förvirrande när min spellista lagt kapitelfilerna i fel ordning, men nu tror jag att jag löst det. Jag går till och med och lägger mig lite tidigare för att kunna höra ett par kapitel extra. Det ger tid för hostmedicinen att verka också.

För min del är det extra trevligt att läsa/höra Jonathan Strange & Mr Norrell och det lite ålderdomliga språket den är skriven på eftersom jag har gett mig på att vara med i ett brevlajv - Poste Restante. Den senaste veckan har varit full av inspirationssurfande och brevutkast. Nu har jag fått mitt första brev tillbaka och går och grunnar på hur jag ska svara.

Men helgens händelse är ändå mötet med chefsförläggaren och samtalet om min framtid som författare. Jag ägnar dagarna i ända åt mitt liv som bokhandlare, det är rolig omväxling att prata om mina planer och förhoppningar som skrivande person också. Det var också intressant att prata med någon i den svenska bokbranschen om fantasy och hur det fungerar för dem, med tanke på att jag ägnar stora delar av mina veckor åt den engelska och amerikanska sidan av samma sak.

Och på tal om liv som fantasyförfattare - Sara Bermark Elfgren och Mats Strandberg var på Babel i torsdags och pratade om Cirkeln. Det var ett fint inslag om ungdomslitteratur och fantasy, finns på svtplay, Sara och Mats kliver på efter ca 20 minuter.

Sen tänkte jag avsluta med att ställa samma fråga som på facebook: vad rekommenderar ni för ljudböcker? Har ni några favoriter? Är det uppläsningen som gör den stora skillnaden? Såhär på kapitel 17 av Jonathan Strange & Mr Norrell har jag en bit kvar innan det blir dags att byta, men det är alltid bra att vara förberedd!

Höstkänslor

Det är mörkt på kvällarna, jag använder lampor på cykeln på väg från jobbet och när vinden tar fart längs husväggarna bildas små virvelvindar som drar med sig gula löv och damm i spiraler som snirklar sig runt fötterna. Det är en utmärkt chans att använda alla kappor och jackor som jag av outgrundliga anledningar samlar på mig. Dessvärre också tiden då händerna börjar kinka. Vaknade med kramp idag och har ägnat den senaste timmen åt uppmjukning för att kunna skriva. Känns som slöseri med tid och gör mig förstås vansinnigt frustrerad. Försöker komma ihåg att de som har riktig reumatism har det värre (jag har bara reumatisk värk, det är skillnad) och ser min farmors röda, svullna leder framför mig. Hösten är också tiden då jag börjar sakna saker - Egypten, skogen, farmor, skolstart, solljus, tid. Det känns som om allt går fortare under den mörka årstiden. Dagarna försvinner innan de hunnit börja och ändå varar det för evigt innan det blir ljust igen.

Jag hade hoppats att min säsongsvisa deppighet gått över, men dagar som denna är det inte helt säkert.

Det går förresten bra med skrivandet, när jag väl kan få fingrarna att gå med på vilka tangenter vi ska trycka på, och jag har gott mod. En behaglig känsla mitt i allt.

Den är inte helt ensam, jag försöker ladda batterierna så gott det går och den här månadens konsertupplevelse var igår när vi var och såg Max Raabe på Konserthuset. Slutsåld och underbar!

Roliga nyheter för en av de gamla debutantbloggarna också - Christin Ljungqvist som skrev på Debutantbloggen om hur det var att ta sig igenom refus efter refus har nu blivit antagen! Ett utmärkt exempel på att trägen vinner.

Det var lite av varje från den här författarfronten, hur har ni det i höstrusket?

Jag bär mitt nördhjärta på ärmen

... eller på bröstet, magen eller ryggen beroende på tröjan. Jag pratar förstås om t-tröjor med tryck. Det måste vara det roligaste plagget nånsin. Det är svårt irriterande att det inte finns en större variation på själva tröjans form bara, jag är inte helt införstådd med det fina i en rundringad vanlig tisha. Men, men, vad gör man när trycken är såhär fantastiska?

Sen finns det förstås en uppsjö ställen att skaffa dem och en uppsjö av subnördkulturer att ta del av. På shirt.woot har de mer eller mindre nördiga nya tröjor varje dag. Det är källan till min fantastiska Aquired Taste-tröja och just idag har de en med Monty Python-tema, nämligen Black Knight Coat of (No) Arms. Det är habegär vid första ögonkastet.

Think Geek har förstås en massa fina, vad sägs om den här med Mary Shelley? Eller med superhjältar i art nouveau-stil? Det är nästan för fint för att låta bli ...

Har ni några egna favoriter?

Allt ska bli ok nu

Jag har säkert länkat till min vanliga humörknapp tidigare, eller hur? Här kommer den perfekta motparten. Det här är knappen jag behövde hela dagen. Den magiska Gör-allt-ok-knappen.

Drabbad av förkylningspesten

Jag har inte dött och inte gått under jorden. Jag har inte ens varit uppslukad av slutspurten på deadline, även om jag borde ha varit Nej, i en vecka lite drygt har jag nu varit sjuk och det börjar (dagens underdrift) mista sin charm. Jag har blivit tröstad med diverse rapporter om att det är lika illa på andra ställen, i och utanför bekantskapskretsen, att somliga till och med drabbats av lunginflammation, och då tänker jag att jag kom lindrigt undan trots allt. Även om lindrigt är relativt i det här fallet, jag kan tänka mig endast ett fåtal tillfällen under resten av året som skulle vara sämre att vara sjuk på än nu. Det har gått så långt att jag var tvungen att prova en tes - kan man sjukskriva sig från sitt skrivande?

Det var bara delvis en retorisk fråga, jag menar, det var inte som om jag lyckats skriva något på nästan en hel vecka när jag fick krypa till korset. Jag kunde knappt titta på tv, så borta jag var, läsa var uteslutet och att läsa på skärm blev galet jobbigt. Så jag ringde min förläggare för att förklara läget. Gudars det tog emot! Jag avskyr att vara sen med saker och jag hatar att vara sjuk och att inte ha varit realistisk nog att planera in det i bedömningen av skrivandet.

Hon var en pärla som alltid och sa att hon hade fullt förtroende för att jag skulle bli klar, och att jag visst kunde sjukskriva mig från en deadline också. Vi är i början av raden av deadlines och det är bara grundmanus det är fråga om. Det betyder inte att det irriterar mig mindre, men det var skönt att höra eftersom jag ändå intet kunde påverka det. Nu när jag haft en hel feberfri dag ska jag se vad som går att rädda av den sista skrivledigheten. Ska bli skönt att vara tillbaka vid tangenterna igen. Jag har saknat dem.

Gott nytt 2011!

Nu när jag under ceremoniella former bytt kalender är det väl läge att önska alla andra också ett gott nytt år! Jag har bara en nyårstradition som jag inte ändrat på och det är att fylla nyårsdagen med lite av allt jag vill att mitt kommande år ska innehålla. Idag har det inneburit: långsam och god frukost med ohemula mängder kaffe; lång promenad i det fina vädret; fika på stan med Käraste; samtal med vänner; passiv underhållning av god kvalitet (i det här fallet Jeeves & Wooster på dvd); aktiv underhållning av god kvalitet (All the Windwracked Stars av Elizabeth Bear); skrivande; skrivrelaterat läsande; en riktigt god kopp te uppkrupen i soffan. Och så lite bloggande på det. Goda tider!

Jag har blivit lovad middag också och sen tror jag bestämt att det får räknas som en fullmatad dag. Jag har inte rest något under nyårsdagen, men det kommer att bli en del resande under året ändå, planerna är så gott som färdiga.

Hoppas era nyårsdagar är fyllda med goda saker och att era nya år blir underbara!

Ha en underbar helg!

Tänkte passa på att önska alla en fin helg, en god jul, en fin valfri högtid! Jag ska ha flera dagars ledigt i sträck och tänkte gräva mig en igloo och sätta mig i den, gå i ide och inte komma ut förrän jag har något att visa upp. Nu jäklar ska det bli skriva av! Under tiden hoppas jag att ni har det bra och att vi ses, om inte efter helgen så nästa år! God ju och Gott nytt år!

-Nene

Årets kortaste dag

Årets kortaste dag är till ända, det är fullmåne och det har varit månförmörkelse, den första fullständiga månförmörkelsen att infalla på vintersolståndet sen 1638. Det känns som om det är värt att notera. Jag har gjort det genom att skriva ett spektakulärt gräl, slå in julklappar och dricka glögg uppkrupen i soffan. Och ni? Något speciellt för den speciella dagen?

Veckans debutantbloggsinlägg

Det börjar dra sig mot sitt slut på Debutantbloggen, i alla fall för Marcus, Liz och mig. Jag har gjort ett litet inlägg om känsloläget just nu. Ifall någon blivande debutant, en av vårens debutanter eller någon som har ännu längre framförhållning, läser det här och skulle vara sugen på att skriva på Debutantbloggen nästa år så går det bra att höra av sig! Jag har sneglat i Svensk Bokhandels katalog över Vårens böcker och det var väldigt många debutanter i år tycker jag. Eller så var bara katalogen tjockare än förra året. Ska bli spännande att se vad som händer med allt.

En god dag

Ute är det plusgrader och snön verkar ha genomgått en zombiefiering. Nu är den decimetertjock, halvflytande och grå. Inte lika vackert. Trots det har jag en riktigt fin dag. Morgonskrivandet gick som det skulle (det händer så sällan numer att jag blir lyrisk varje gång), när jag kom till jobbet hade min kollega kommit in för tidigt och jag kunde vända i dörren för ytterligare en timmes skrivtid. Som också gick bra! Sen har det ju varit juletider på jobbet, mycket folk, många önskelistor och pepparkakor så det står ut ur öronen. Och på tal om ätbara saker så är det Det Stora Julbordet med jobbet idag. Vi har jagat upp oss över det här sen i oktober och är rätt taggade nu. (Jag vet, epikuré i själ och hjärta, kan inte hjälpas. Är bara glad att vi är flera på jobbet som är likadana.)

Och på tal om jobbet så har kollegorna i Stockholm gjort en julkalender med presenttips.

Dessutom har jag förälskat mig i årets julkalender och i Ritva Rantanen. Ack, vad hade jag inte gjort för att ha hennes hår! Och för att bo på hotell Gyllne Knorren!

Blandat

Först och främst är det vansinnigt roligt att Sigrid Combüchen vunnit Augustpriset! Spill är en förtjusande bok, och mitt eget omhuldade ex har en dedikation jag kan vara stolt över dessutom. Nu är det långt ifrån alltid som jag gillar augustprisvinnarna men den här är galet välgjord, på sina ställen känner jag dessutom extas över kommateringen och interpunktionskonsten, utan att den blir tillkrånglad eller så. En solid vinnare! Sen är det första kvällen på min skrivledighet. Jag har ett par dagars ledigt från jobbet och ska skriva så mycket jag kan under den tiden. Det är en extra tillfredsställande känsla eftersom det börjar lossna nu. Jag håller tummarna för att det ska uppstå något slags ketchupeffekt och att texten nu ska komma mig till mötes. Istället för det eviga jagandet jag har hållit på med i månader.

NaNoWriMo gick åt skogen (som alla andra år) och jag är verkligen inte förvånad. Det är en galen idé och jag tror att min bok skulle bli skräp om jag försökte klämma den ur mig på en månad bara. Men statistiken man har tillgång till angående sitt skrivande har varit spännande att se.

Och slutligen - jag håller på att ladda för storsamlingen på Borgarskolan i Malmö på torsdag. Ujujuj, flera hundra personer! På samma ställe! Där minst hälften av dem kommer att önska att de var någon annanstans. Det är inte lönt att man försöker lugna mig, jag är så nervös att jag kommit ut på andra sidan och känner mig lugn igen (fast med stirrig blick och ryckiga rörelser). Niklas Krog, denna klippa i snarlika situationer, säger att när det blir fler än hundra åhörare så kan det vara hur många som helst, man kan inte ta in det. Jag hoppas han har rätt.

Chokladpralinerna är fortfarande många, vädret uselt och jag är försiktigt optimistisk. Det känns som ideala omständigheter för en intensiv skrivperiod!

Att bära eller inte bära

Sådana här dagar borde man ha fler av. De där man vaknar och vill inget annat än att skriva - och sen redan har vikt dagen enbart till det! Ja, det och att bära en soffa. Jag är säker på att om jag hade haft en superkraft så skulle det vara att hitta och förflytta soffor. Det är som om jag är ett svart hål som alla soffor dras till långsamt. Jag har nästan alltid haft två själv (en i lägenheten och en på vinden, ibland till och med en i källaren), och om en vän letar efter en soffa så dyker det upp en annan som ska göra sig av med sin. Det är märkligt på ett Douglas Adamskt vis. Men efter soffan är flyttad (utan Douglas Adamska missöden får vi hoppas) så är det skrivande resten av dagen.

Jag läste mitt (tänkta) förstakapitel högt för ett middagssällskap igår och det mötte bifall. Jag hotades med kroppsskada om jag inte skrev klart snart och Käraste berättade att en av hans kollegor hade frågat honom ifall jag inte hade en tvåa på gång, vilket resulterade i en störtflod av berättelser om folk som vill ha en bok till nu, gärna igår. Smickrande och lite hetsande och det är precis känslan jag vill ha med mig när jag sitter med de krångliga partierna.

Här, ta en malmöbild som pausmusik så hörs vi!

Bokköpstoppsrapport 2

Jag har ju gått och skaffat mig ett bokköpstopp året ut för att inte drunkna under lavinen av blänkande nya böcker jag annars drar hem. Det är inte en fråga om att jag inte vill ha alla böckerna (klart jag vill! alla böckerna!) utan att jag inte hinner läsa dem och under tiden måste förvara dem i en bokhylla som bågnade utåt och börjat få de avskydda bakomböckerna. Om jag förvarar böcker bakom andra böcker kan jag lika gärna strunta i dem eller i alla fall lägga dem i källaren, jag har en ur sikte, ur sinne-relation till dem. Till köpstoppet kom ett par undantag och de undantagen utnyttjades till max på bokmässan. Därifrån kom jag hem med sex nya böcker, varav två var spontanköp för att jag lärde känna författarna på plats, tre var tidigare planerade köp av författarna vid deras signeringstillfällen och en var en gåva från min förläggare.

Jag har också fått två böcker i present av författarna själva: Norrlands svårmod av Therese Söderlind och Spill av Sigrid Combüchen. Andra presentböcker har varit The Iron Duke av Meljean Brooks och Julianne och jag av Inger Edelfeldt, båda från Käraste och båda för att fira något.

Det mest oväntade undantaget från boköpstoppet var den bok jag spillde soppa i på lunchen på jobbet och var tvungen att ersätta med ett nytt ex, Side Jobs av Jim Butcher. Stackars, stackars mig som var tvungen att köpa den. Stackars. Om jag inte blivit så generad av att ha spillt i ett låneexemplar så hade jag kanske misstänkt mig själv för att fuska. Men det gick inte att ta miste på min reaktion. Spilla i en lånad bok! Jag har då aldrig!

Resultatet? Det är rätt många böcker för att inte få lov att köpa några alls, men jag har hållit mig till reglerna och det är betydligt lugnare att packa upp leveranser på jobbet när jag kan säga till mig själv på skarpen och skriva upp en bok på önskelistan istället för att lägga undan den till mig själv direkt. Vi får väl se hur det går framöver.

Inte längre för många böcker

När min förläggare ringde mig precis innan Udda verklighet gick till tryck ville hon veta vad hon skulle skriva på insidan av boken. Hon hade börjat med "Nene Ormes bor i Malmö med sin make och ..." Hon ville veta vad mer hon skulle skriva. "Har du en undulat? Eller ett akvarium eller något?" Mina tamråttor hade nyligen dött ut och jag satt i soffan och stirrade på bokhylleväggen som tornade sig över mig. Jag hade precis fått hem lite böcker jag lånat ut, hade skaffat en kass full med nya (vi hade haft leveransdag på jobbet och eftersom jag lever med principen "en till butiken, en till mig" blir det en del), det låg böcker i fönsterkarmen, i sovrummet, på skrivbordet, på bordet bredvid soffan, i lådor i källaren, i kassar på vinden och lagda ovanpå alla de stående i bokhyllan också.

Så jag suckade och sa "... och alldeles för mycket böcker." Hon protesterade förstås, vad ska en förläggare göra? Allvarligt talat borde inte en författare säga så heller, men jag var så överväldigad av alla de där böckerna och tanken på dem blev för mycket. Somliga av dem hade jag inte läst ut och andra tyckte jag inte om, inte ens om jag tog ledigt från jobbet resten av året skulle jag hinna läsa alla och några av dem skulle jag inte prioritera i min läslista förrän efter pensionen, men ändå hade jag dem där. Jag framhärdade och hon skrev ner det.

Ett annat resultat av den konversationen (om än fördröjt) blev bokköpstopp för resten av året. Jag kommer att göra ett undantag för White City av Elizabeth Bear och för de böcker jag får signerade av författare när jag träffar dem. Naturligtvis tänkte jag inte tacka nej ifall någon ville ge mig en bok heller så jag la över min önskelista från jobbet på makens kundnummer istället och förbjöd mig själv att boka fler. Nu börjar jag se resultatet.

Jag har luft i hyllan och tanken på alla fina böcker jag kan fylla den med är underbar! Jag har rensat ut högvis med böcker och det har inte strömmat in nya i samma takt. Dessutom försöker jag läsa ikapp den där högen med väntande böcker. Men på måndag kommer en fotograf och journalist hit för att ta en 'hemma-hos'bild och intervjua mig. En enda bild av min bokhylla kommer att visa att jag inte längre talar sanning på insidan av Udda verklighet och jag började känna mig som en lögnare. Jag har just nu precis så många böcker som jag får plats med. Förutom de i källaren, på vinden och utlånade då. Jag känner mig ändå lite underlig över att inte kunna visa upp det bokkaos som förorsakat min beskrivning i boken, som om jag bara gjorde mig till. Det kommer inte heller att synas vilket jobb det var att gallra böckerna.

Min väninna Sara L har tumregler för gallring av böcker: - Kommer jag rent konkret (dvs inte bara rent allmänt) att vilja läsa om eller låna ut den? Spara. - Har jag faktiskt inte läst den och haft den mer än ett år? Gallra. - Finns det samlarvärde enligt antikvariat.net? Sälj. - Är de hela och fräscha? Myrorna. - Är de trasiga och/eller solkiga? Pappersåtervinningen.

Jag kan inte säga att jag följer hennes exempel helt, men jag tar stöd i hennes åsikter, med tillägget 'kan jag ha användning av den i mitt skrivande. Spara' Min egen princip är att jag inte får ha mer böcker i lägenheten än vad som får plats i bokhyllan, och min bokhylla ska ha plats med annat också som tv, skrivare och pärmarna med papper. Än så länge sväljer vinden och källaren resten, men det kan inte fortgå i det oändliga. Jag önskar att e-böcker var lite skönare som föremål än vad de är, men det är ett annat inlägg.

Veckans inlägg och bokhyllor

Veckans inlägg på Debutantbloggen är uppe och av olika anledningar kom den upp en dag tidigt. Det handlar inte helt oväntat om copingstrategier - i mitt fall organiserande av bokhyllor och böcker om att skriva. Förtjusningen över bokhyllor som möbler och som samlingar av böcker är äldre än vad jag har riktiga minnen av. Jag kommer bättre ihåg skolans bibliotek än vad jag minns klassrummen, bokhyllor är det första jag tittar efter när jag kommer hem till folk och det är inte på något sätt ovanligt att jag surfar efter bilder på just bokhyllor. Det och folks skrivbord. Jag vet inte om det är antropologen i mig, eller boknörden eller bara nörden som gör att jag tycker det är roligt. Kanske esteten har ett finger med. Troligen är jag bara nyfiken i en strut. Hursomhelst, en annan som gillar organisering av bokhyllor är den här bloggen.

Mitt bokköpstopp är säkert en av anledningarna till att jag ger mig på att rensa i min bokhylla. Det känns inte som ett futilt arbete när jag vet att inflödet av böcker är tillfälligt avbrutet i alla fall. Nu sitter jag på jobbet och funderar över hur jag ska organisera de böcker som överlever den stora gallringen. Kanske i teman?

En nästan perfekt söndag

Lite trött efter gårdagens kräftskiva. Sov tills jag vaknade av mig själv. Promenad på stan med guidad tur på Konsthallen. Fika på nytt ställe. Slötittande på Hellboy I i bekväma kläder halvliggande i soffan. Och som krona på verket  leka med min nya skrivleksak - Scrivener. Jag fick en låda praliner i helgen och den känns som det perfekta komplementet till en snart när perfekt slappdag.

Från författarfronten intet nytt

Men jag tyckte mig känna vinden vända imorse. Jag vaknade utan att hata världen, lyckades få kaffe och skrivtid och hade hörlurarna i. Var effektiv på jobbet och kom hem till kantarellsmörgåsar. Prognos: försiktigt optimistisk. Det ska ju hålla i sig också.

Måndagsexemplarsmåndag

Gräsliga, gräsliga måndag. Skrikande måsar, vaknade på fel sida, ingen laktosfri mjölk på fiket, inga hörlurar med mig och ett otroligt störigt sällskap i soffgruppen bredvid. Felleveranser och felprismärkningar och försvunna böcker. Tusen saker att göra och ingen tid att göra dem på (cap'n - jag saknar dig! jag vet att det är din första semesterdag men ändå ...). Tusen mil kö på lunchen och konstant klibbigt i luften.

Dessutom försöker jag sluta med tillsatt socker. Och skrivandet går åt skogen.

Hur var din måndag? Snälla säg att den var bättre, jag känner det som om jag haft allas dåliga måndag idag.

Slutet är här. Och ändrad tid.

Jaha, det var det det. Semestern över. Det har varit en så galet upptagen vår, och vintern innan dess var inte att leka med den heller och hösten som bara bestod av arbete och omskrivningar. Nog längtade jag efter ledigt alltid och när jag under flera nätter i början av semestern drömde att jag var försenad till saker (konstant försenad, med andan i halsen) var det inget snack om att den kom lägligt nu. Sen har vädret varit förtrollande! Tropiskt nästan. Jag är glad att det är mer sommar kvar nu när jag går tillbaka till jobbet igen. Jag ser inte fram emot att stå och se cykelstråket av folk dra förbi med solstolar på pakethållaren och badkläderna på under de vanliga - men det kan vara värt det för den där eftermiddagsglassen på Davidshall eller den ljumma promenaden hem om kvällen. Kanske ett kvällsdopp vid T-bryggan.

Nå, jag har annat roligt att se fram emot. Som Litteraturbaren på torsdag. Tiden har blivit ändrad till kl 20.00 och om man vill åka från Lund så är det förmingel med musik på Lunds Bok & Papper innan bussen går ut till Dalby. Jag har fått veta att förbokning av biljetterna är att rekommendera. Det görs på nummer 046-20 00 06 och de kostar 150 kr.

Semestern må vara över - men sommaren är det inte!