Oöversättligt - Anjana Iyer

Av naturliga skäl tänker jag rätt ofta på översättningar av saker. Jag har svårt att komma ihåg ifall jag har hört något på svenska eller engelska, jag kan ibland komma på rätt ord på engelska men famla efter det på svenska när jag skriver, och så finns det de där begreppen som är helt utan rätt översättning. found-in-translation-untranslatable-words-illustrations-anjana-iyer-4

Jag talar för en gångs skull inte om den korrekta översättningen av nyanserna i illusionist-warlock-sorceror-magician-magi-wizard eller alla de där andra viktiga frågorna. Nej den här gången handlar det om en begåvad artist, Anjana Iyer från Nya Zeeland, som tagit itu med viktiga ord som inte har en motsvarighet på engelska och illustrerat dem charmerande som en del av ett 100-dagarsprojekt. Det heter "Found in Translation" och är precis det.

found-in-translation-untranslatable-words-illustrations-anjana-iyer-8

Som med många andra fynd, det är på Bored Panda det händer.

found-in-translation-untranslatable-words-illustrations-anjana-iyer-23

Och det är inte utan att jag känner igen mig i många av de här begreppen. Känslor som kanske hade varit lättare att förmedla om jag haft orden för dem. Min obotliga längtan efter Egypten, som jag kände som om jag hörde hemma i (låt vara att det var det gamla Egypten, men ändå) t.ex. Veltschmertz är ett sådant ord. Och jag är tydligen någon som ägnar sig åt "tsundoku" dessutom. Vem kunde ana?

Sniglar!

Jag såg det här och förlorade mig själv i minnesbilder av snigelfarmen jag försökte ha när jag var yngre, äggkartonger med blad i botten där jag samlade sniglarna, alla de vackert snirklande skalen. Och när de 'pussades' blev jag extra glad. Nu vet jag bättre, vad jag tittade på var snigelsex. Nåja, jag var ju ändå ett barn av 70-talet, jag kan ta det. Och inte så konstigt att alla äggen dök upp på bladen sen. Och vad jag hoppades att det skulle vara just rätt grårosa nyans på dem (mitt avelsprogram var bara i sin linda, jag hann inte riktigt utvärdera det). Hursomhelst, snabbspola fram lite drygt 30 år och här sitter jag och tittar på snigelbilder och blir varm i själen. Det är fotografen Vyacheslav Mishchenko som har fångat de små gynnarna i sina naturliga miljöer, dolda kameran för sniglar. Det är så fantastiskt att det trotsar beskrivning, här kolla själva: 

Är det bara inte det finaste idag? Kanske på hela veckan?

Så stort tack till Karin Tidbeck för tipset och till Bored Panda för att de hittat bilderna från början. Min dag behövde sniglar. Vem kunde ana?

Dagens länkfynd: Översvämningsmyt och animerad konst

Jag blir alltid exalterad när jag hör om nya fynd av gammal text som visar att vi har fortsatt berätta samma historier för varandra, i det här fallet handlar det om en kilskriftstavla som berättar om översvämmningen och Arken tusen år innan berättelsen om syndafloden så som Bibeln känner den är nedtecknad. Det här kittlar mig på flera olika sätt: att vi är varelser som berättar saker för varandra, att det finns berättelser som är större än andra, att det går att läsa vad någon skrev för så väldigt länge sen, att den här lilla tavlan överlevt alla dessa år, att båten skulle vara gjord av rep och rund! Ja, läs själva. Den boken står på min lista. Dagens andra fynd var en otroligt fin animerad film som använder gamla tavlor som grund. Den måste ses med ljud till.

[vimeo 83910533 w=500 h=281]

B E A U T Y - dir. Rino Stefano Tagliafierro from Rino Stefano Tagliafierro on Vimeo.

Och så en bonus: en kortfilm om cikador, eller möjligen om sagor.

Wilder Mann

Charles Fréger har rest Europa runt och letat riter som visar upp den vilda mannen, här är det otroligt fantasieggande resultatet. Mina arkeologiska rötter rycker av glädje över de här kostymerna och flera av bilderna är som hämtade från en dröm. Mina varma tack till boredpanda.org Wilder Mann av Charles Fréger

(Inlägget är inte tänkt som en kommentar på det förra, men juxtapositionen blir ju intressant.)

Självporträttsdrömmar - fiddle oak

Jag är helt golvad av de här underbara bilderna. Det är såhär det känns när jag läser, särskilt när jag läste som ung och som barn. Man är helt inne i historien, på riktigt där! Önskar att jag kunde göra vad Zev, fiddle oak, gör. Antar att jag gör det i text istället.

Jag menar, se bara så fantastiska hans självporträtt är! Här är bloggen, här är flickr, här är var jag hittade den och här är ett smakprov:

fiddle oak

Märkliga, fina, Malmö

Igår pratade jag och Karin om var vi får våra idéer ifrån och hur vi skapar våra världar på Skånskan. Det var ett fasligt trevligt samtal (tyckte jag i alla fall) och jag berättade hur jag upplevt Malmö när jag flyttade hit. När allt var nytt och magiskt och vad som helst kunde hända eller dyka upp. Ibland glömmer jag den känslan och då känns Udda och hennes värld långt bort. Och ibland blir jag påmind när jag går runt ett hörn eller får höra om andras upplevelser. Och ibland får jag se en bild på något och genast känner jag mig dragen in i den världen igen. Det här är något SocialistSimon hittat och för oss båda var det så givet en del av Uddas värld. Eller vad säger ni?

Sigill

Och ifall det inte är ett sigill utan något alldeles vanligt så tror jag inte att jag vill veta ...

En 3847-ords-skrivdag!

Jag är inne på upploppet inför dödslinjen. Fem dagar kvar. Idag skrev jag om hela slutet och det tog hela dagen, men fan vad nöjd jag är! 3847 ord senare är jag matt, har ont i händerna och känner mig konstig i huvudet. För att ge er något att relatera till - i vanliga fall skriver jag strax under 1000 ord på en dag. Lediga och bra dagar skriver jag kanske 2000. Kanske. Så jag är rätt nöjd med det också. En sådan skrivdag finns förstås skildrad även i bilder:

Pausbilder

Är mitt uppe i redigering-omskrvining-nyskrivning av Särskild version 4.3 och har således inte hjärna över att vara varken intelligent eller trevlig. Men jag har en massa bilder från det fantastiskt trevliga Nördcafét som jag och Karin Tidbeck hade glädjen att medverka i. (Karin som för övrigt precis har lagt sitt nya manus till färdig-högen och som jag ska få lov att läsa njutningsfullt så fort jag är klar med mitt eget - det är bara att gratulera henne! och mig!) Bilderna ligger på Nördcaféets facebooksida, jag ska fråga fotograferna ifall jag får använda en bild eller två här. Tills vidare har vi länkar:

Charlotte Frantzdatter Johansen: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.349593161726174.90261.100000264802941&type=3

Esben Hjorth: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150621654611093.443556.540386092&type=3

FormDesign Center: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.269627716435610.63424.193933254005057&type=3

Aj.

Dagen i korthet: Mardrömmarna avlöste varandra, vaknade en gång varannan timme och låg och stirrade i taket. När klockan ringde var jag utsliten.

Fick ett stressande besked på morgonen, är nu väldigt medveten om dödslinjen och är missnöjd över alla sysslor som tar tid. Inklusive sådant som duscha och klä mig.

Raka vägen till läkaren för att ta bort en leverfläck på sidan av näsan. Den brukar fastna i glasögonen och gör galet ont, sådär så att ögonen tåras, och nu har den dessutom börjat växa. Läkaren meddelar mig att det är ett kosmetiskt ingrepp och jag tänker "för dig ja, för mig är det en ständig irritation som måste bort" men man säger inte emot tanten med skalpellen, så är det bara. Det visar sig att man inte säger emot tanten med bedövningssprutan heller utan försöker vara en duktig liten patient och ligga still när de sticks och skär och drar. Och dessutom har åsikter om att det är lättare att skriva sf/f än annan litteratur, för det krävs inte lika mycket av ett påhittat universum. Försöker försiktigt ge henne en vidare syn på litteraturen, blir tyst när kniven kommer fram.

Resultatet:

Flera stygn, ena halvan av näsan är alldeles vit av den sträckta huden och det gör ont upp till skalpen (hudfärgat plåster är verkligen grejjen). Det syns inte på bilden, men jag har en likadan i nacken på andra sidan. Känner mig oresonligt gnällig av det här. Som om jag fått ett slag på näsan och har begynnande migrän samtidigt.

Gnäll, gnäll, gå och skriv med dig, lata författare får inga böcker gjorda. Ja, frun.

Google street view - oavsiktlig vardagsdokumentation

Hittade de här bilderna och fotoprojektet 9-eyes via Freelancer's Fashion som hade plockat ut ett par av de finaste i ett inlägg. Det är foton från Googles projekt med Street View-kameror. Somliga av fotona är riktiga konstverk, så att de nästan ser medvetet tagna ut, medan andra är inblickar i de tråkigare sidorna av mänskligt liv. Hon pekar också på mannen bakom projektet, Jon Rafman, och den intervju som gjorts med honom.

Ömsom regn ömsom solsken

Det har varit en underlig dag, väderleksmässigt. Strålande sol och klarblå himmel ena ögonblicket, bara för att öppna sig och hälla ner vatten i hinkvis nästa. Gärna medan solen fortfarande lyser in under molnkanten.

Det sker någonting med färgerna i sådant här väder. De blir fylligare. Jag tycker att det mesta är vackrare också. Det är svårt att vara nedslagen när vädret både gråter och skrattar med en.

Hursomhelst. Som synes har jag börjat om på Särskild. Det är alltså inte den tredje bokens andra kapitel utan den andra bokens tredje inkarnations andra kapitel. Det är inte så bistert som det låter, det är rätt befriande faktiskt. Även om det får mig att tänka på vädret.